tisdag 21 april 2009

Dag 102 - Handskrift


En bild från en av alla de gästböcker som finns på museer och gallerier här i Minas Gerais. Kommer man till ett museum så blir man oftast uppmanad av vakten att skriva sitt namn och bostadsort i boken. Fast det är ju frivilligt förstås. Men numera gör jag alltid det, det är ganska roligt att se varifrån besökarna kommer.
Långväga turister är inte så vanliga här i Minas. Mest är det amerikaner men en och annan europe kan man ibland stöta på. Eftersom det ofta syns på utanskriften att det inte är brasilianare så lyssnar man då lite extra till vilket språk som talas för det är ju så roligt att träffa på någon "hemifrån".
Det gjorde jag en dag när jag var och handlade i min närbutik. Bakom mig i kassakön hörde jag en tjej som sa på engelska att såna glassar har vi inte i Sverige...!!! Inte kunde jag hålla tyst då;) Nej, naturligtvis var jag tvungen att prata lite med henne och det visade sig då att hon och hennes bror precis landat här i Brasilien och skulle vara här ett par veckor på semester.
Visst är det underligt att man kan känna sån gemenskap med europeer och framförallt skandinaver som man träffar här.
Tema nummer 140 - handskrift, handwriting

7 kommentarer:

Chesney sa...

Perfect take on the theme, and love that lighting!

Della sa...

Jättesnyggt fotat med spännande belysning.
Ja, det uppstår någon sorts tillfällig samhörighet när man träffar på européer/svenskar på udda ställen.

annalarssonphotography sa...

Jag håller med Della tillfullo!
Så spännande belysning.. och grymt fotat.

Ja visst är det så när 'vi' stöter ihop :)

Snyggt val för det här temat!
Kram Anna

annette sa...

Älskar dessa gästböcker som finns att fylla i lite här och där, så spännande att läsa vartifrån alla människor kommit som varit före mej, så ursnyggt fotat av Dej, med spännande ljus i bilden.
Visst är det kul att möta landsmän i utlandet bara det inte är "grannarna", men det är ju annorlunda när man som Du bor utomlands under en längre tid, då finns det ett behov av dessa möten på ett annat sätt tror jag.

Ha en bra fortsättning på veckan.
Kram //annette

Ulrica sa...

Vilken fin bild i all sin enkelhet...

Ulla sa...

Jo, men så är det. Ju längre hemifrån man är, desto mer gemenskap känner man med europeer och skandinavier :)Då är det ingen skillnad.
Man blir så glad när man hör ett språk som man känner igen, speciellt också om man är hemifrån länge.
Kram Ulla

Nässelblom och choklad sa...

Så intressant med gästbokens namn på fotot. Du har, som vanligt, fotat så snyggt. Bra bild till temat.